Processdokument 2015-01-14

Processdokument 2015-01-14

Hur min förståelse av pedagogisk dokumentation har förändrats under kursens gång.

 

Min önskan när vi började kursen var att utveckla min förståelse och fördjupa kunskaper om hur barn bäst lär och att bli mer van vid digital produktion. Hur skulle kursen Pedagogisk dokumentation kunna hjälpa mig? Det mest centrala som har hänt är att jag kan överblicka skolarbetet bättre från en mer övergripande utgångspunkt än tidigare. Förut fanns en mängd delar som nu är sammanlänkade till en helhet.

 

Kunskaps- och elevsyn

Jag har fått fundera över min ursprungliga kunskaps- och elevsyn då boken Varför pedagogisk dokumentation, Lenz Taguchi (2013), flyttade mig tillbaka till början av mitt arbete med barn i slutet av 1970 och början av 1980. Det som har varit och alltid kommer att vara viktigt är att nå eleverna utifrån deras egen utgångspunkt i lärandet. ”Ett barn har hundra språk men berövas 99” sa Loris Malaguzzi för ca 40 år sedan. I dag är elevens delaktighet fortfarande i fokus och under utveckling. Vi pratar om eleven som medskapare och medkonstruktör. Vad är möjligt att förändra och vad är bra för vem? Är frågor jag lever med i vardagen. Här följer några delområden som blir till en helhet inom den pedagogiska dokumentationen.

 

Reflektion

I boken Den svårfångade reflektionen, Emsheimer m fl. (2005), tar författarna upp att reflektion är något som går på djupet. Inte det vi i dagligt tal ser som något mer ytligt, utan egna eller gemensamma reflektioner är något som i grunden kan förändra vårt handlande.

 

Systematiskt kvalitetsarbete

Det här området har tidigare varit lite svårt att greppa för mig. Nu glider det in i helheten från en mer konkret utgångspunkt. Det mesta som vi dokumenterar borde reflekteras och analyseras och sedan dokumenteras igen för att bli till underlag för nästa arbetsområde. Det är här vi har den stora problematiken. Att få till ett utvecklingsarbete där vi verkligen förändrar vår verksamhet till det bättre. Vilket är svårt då vi inte gärna lämnar det invanda och säkra för att pröva nytt, Lenz Taguchi (2013) och Emsheimer m fl. (2005). Allt nytt behöver heller inte vara bra.

 

Analys

Om vi blir mer vana vid att analysera våra gjorda erfarenheter och förstår dem ur ett mer beprövat utgångsläge, alltså jämföra med egna kollegors och andra enheters resultat, skulle vi bli bättre på att få elever att lyckas ytterligare med sitt lärande. Enligt Håkansson (2013) säger Skolinspektionen att skolorna är dåliga på att analysera vad resultaten beror på. Det tycks inte riktigt finnas inbyggt naturligt varken på skolor eller övergripande skolnivå hur vi tar vara på gjorda erfarenheter. Jag har blivit medvetandegjord om kraften i analysen och hur viktigt det är att planera in regelbundna gemensamma mötesplatser med kollegor.

 

Portfolio

Ett sätt att samla information är via portfoliometodiken. Lgr 11 är tydlig med att eleven ska vara ansvarig och huvudperson i sitt eget lärande. Lärprocessen ska vara i fokus och inte slutprodukten. Genom portfoliometodiken sker ett lärande och ett samlärande mellan elever. Det är också lätt för både elev och föräldrar att ta del av barnets kunskapsutveckling.

 

Formativ bedömning

I den formativa bedömningen blir eleven huvudperson. Det är när eleven förstår sitt nästa utvecklingssteg bedömningen blir formativ, Wallberg (2013). Detta är ett förhållningssätt lärare och elever har i sitt vardagsarbete och handlar mycket om elev- och kunskapssyn. Här är jag betydligt mer vaksam och medveten i dag över hur jag handleder eleverna i grupp eller enskilt och vilken rollmodell jag är för dem i mitt ledarskap.

 

IT-stöd

Jag hoppas genom att själv ha gjort en podcast kunna inspirera eleverna att göra egna inspelningar. De har i uppgift att två och två göra en podcast om sina livsåskådningar och sedan redovisa det inför klassen. Här bifogar jag en bild från klassrummet i åk 4. Mina elever går i år i åk 5 och alla har var sin iPad.

 

 

I vår klass är det inte tillåtet att ta bilder på varandra, men vi fotograferar våra arbeten. Den här är förhoppningsvis den enda som finns på nätet. Jag gillar bilden för den är full av aktivitet och beskriver en gemensam sammanställning på tavlan och elevernas dokumentation. Att det också finns bilder i bilden är lite roligt. Det är något jag ser efter att ha läst Den svårfångade reflektionen, Emsheimer m fl. (2005). Eftersom vi inte fotograferar varandra är vi begränsade och just därför är podcast en alldeles utmärkt IT-aktivitet hos oss. Jag ser fram emot elevernas redovisningar med stor spänning. Här kommer de nyanlända eleverna att få tala sina modersmål och med hjälp av modersmålslärare, få vissa delar översatta till svenska. Det passar bra då även de som inte hunnit tillägna sig ett utvecklat skriftspråk, kanske inte ens på sitt eget språk, kan delta under liknande förutsättningar.

 

Kollegiala samtal

Det är helt klart att vi pedagoger med åren blivit allt bättre på att samtala med varandra om elevernas arbeten. Vi har utvecklat vårt gemensamma språk och avsatt mer tid till sambedömning nu än tidigare. Det är här vi har den största utvecklingsmöjligheten för våra praktiker. När vi möts och pratar strukturerat om lektioners lärandeobjekt och elevers lärande.

 

Elevers delaktighet

I den litteraturen vi läst under kursen Pedagogisk dokumentation uttalas många gånger att elevernas ansvar och delaktighet är avgörande för hur det ska gå med deras lärande. Här är jag bättre idag på att ifrågasätta mig själv. Jag är mer uppmärksam på och medveten om hur elevernas delaktighet ska komma in i arbetet i förhållande till mitt ledarskap. Hur och när jag kan ta ett steg tillbaka. Mitt ledarskap ska vara tydligt och ramarna för vår verksamhet kända. Kontinuitet och trygghet skapar utrymme för det egna och gemensamma lärandet, Steinberg (2013).

 

Slutord

I dag efter genomgången kurs i Pedagogisk dokumentation ser jag ovanstående rubriker som delar i ett cirkelarbete där vi går från planering, till genomförande, reflektion och analys för att sedan planera nästa steg i elevernas lärande. Det absolut svåraste i ett utvecklingsarbete är att verkligen reflektera och analysera det som händer när vi gör som vi gör. Jag har kommit lite längre på vägen mot att verkligen göra Pedagogiska dokumentationer tillsammans med elever och kollegor. Jag har också fått en mer klar bild av det systematiska kvalitetsarbetet. Till detta har jag under kursens gång uppdaterat mig på aktuell litteratur inom området.

 

För en mer utvecklad och fördjupad sammanställning av varje delområde, se tidigare texter med etiketten Processdokument.

 

Referenser:

www.ellmin.se/video_forelasning.html

Emsheimer P., Hansson H,. Koppfeld, T. (2005). Den svårfångade reflektionen. Lund: Studentlitteratur.

Håkansson, J (2013). Systematiskt kvalitetsarbete i förskola, skola och fritidshem. Lund. Studentlitteratur.

Lenz Taguchi, H (2013). Varför pedagogisk dokumentation. Malmö: Gleerups Utbildning AB

Skolverket (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Stockholm: Fritzes

Skolverket (2012). Systematiskt kvalitetsarbete – för skolväsendet. Stockholm: Fritzes

Steinberg, J (2013). Ledarskap i klassrummet, Handbok för arbetsro och effektivt lärande. Stockholm: Gothia Fortbildning

Wallberg, H. (2013). Formativ bedömning i praktiken. Stockholm: Gothia Fortbildning.

 

 

 

 

Portfoliometodik

Portfolio – en personlig betraktelse

Bakgrund

Enligt R. Ellmin har begreppet portfolio funnits i Sverige sedan 1994 och har sitt ursprung i 60-talets USA. Där bland annat Howard Gardner arbetade för att  komma bort ifrån den månghundraåriga bedömarkulturen som hittills varit rådande inom skolan. Man ville förändra det ensidiga fokus på produkt som slutresultat och istället låta själva lärprocessen komma i fokus.  

Till oss på min arbetsplats kom portfoliometodiken genom Helena Moreau och Steve Wretman i början av 2000-talet. I min bokhylla i klassrummet hittar jag skriften Portfolio i skolan, Användning och utvärdering från FortbildningsFörlaget. Jätteintressant läsning.  Jag minns hur komplicerat det var att förstå Wretmans mycket akademiska föreläsningar och hur mycket enklare det blev när vi omsatte teorin i praktiken och startade upp portfoliometodiken med eleverna. Detta är mer än 10 år sedan.

På vår skola hade vi en så kallad röd tråd från förskolan upp till klass 6, där eleverna valde ut och sparade sina arbeten från år till år. Mina elever som gick i klass 4-6, fick efter hand ta över det sista utvecklingssamtalet i 6:an. Vilken otroligt spännande stund det var att tillsammans med föräldrarna bli inbjuden till utvecklingssamtalet som eleven själv höll i. Vi gjorde en återblick som med tiden innehöll allt från första året på förskolan till sista terminen i 6:an.

Det var under tiden med Lpo 94. Eleven hade en digital del som innehöll ljudspår av inlästa texter på svenska och engelska. Där fanns också bilder från slöjden. Den analoga delen sparades i en mapp och innehöll texter på svenska och engelska, matematiska uträkningar, so och no-arbeten och konstbilder. Eleven höll i hela samtalet själv och kunde stolt beskriva sitt eget lärande från förskolan till åk 6.

Denna fantastiska vinst med att eleven själv höll i sista utvecklingssamtalet i 6:an gick om intet när vi fick en ny läroplan, Lgr 11. Tyvärr, är mätandets magi tillbaka i skolan. Vi har Nationella prov som flyttats från 5:an till åk 6 och betygssättning som innebär en myndighetsutövning. Den före detta skolministern Jan Björklund har pekat med hela handen och skapat en så kallad kunskapsskola. Var tog elevens delaktighet för sitt eget lärande vägen? Vi har på min arbetsplats tappat bort kontinuiteten av insamlandet till portfolion. Vi pratar inte om portfolion på samma vis som förr.

Nuläge

Skillnaden mellan den gamla och nya läroplanen är i sak inte så stor. Fokus är att arbeta mot att göra eleven ansvarig för sitt eget lärande och på så vis se sin egen utvecklingspotential. Men det har tyvärr enligt mitt sätt att se det, blivit trängsel runt läroplanens centrala innehåll som styr mycket av lektionernas upplägg på bekostnad av elevens egna inre drivkraft. Jag vill påstå att det var enklare tidigare att följa elevernas behov. Nu känns det ibland som om vi arbetar mot att eleverna ska prestera bra i OECD:s olika mätstudier. På vilket vis är det bra?

I Lgr 11 står tydligt att eleven ska vara ansvarig och huvudperson i sitt eget lärande. De ska lära sig förstå hur man utvecklar sitt eget lärande. Den förmågan betygssätts inte i sig själv utan ingår som en av delarna inom varje tema- eller ämnesområde. Vilket innebär att den formativa bedömningen som är ett framåtsyftande förhållningssätt, ska vara ständigt närvarande. Här tänker jag också att portfolion ingår i det systematiska kvalitetsarbetet.

Om jag ser tillbaka på hur det var förr och hur det är nu så har eleverna en större förmåga att kritiskt granska varandras arbeten och ge bra feed back. Vi arbetar mycket mer med att plocka ut kvaliteter ur elevsvar i texter och muntliga redovisningar inom alla ämnesområden. På sätt och vis har portfoliometodiken trots trängsel från ren kunskapsinhämtning ändå vuxit in som en integrerad del i undervisningen. Vi pedagoger har också utvecklat vår förmåga att samtala kollegialt om elevarbeten. Vilket stödjer en gemensam professionsutveckling.

Vad framtiden bär med sig är spännande då vi på vår skola håller på att bygga upp en ePortfolio med hjälp av Unikum.

Referenser:

www.ellmin.se/videaforelasning.html

Moreau H., Wretman S. (2000), Portfolio i skolan, Användning och utvärdering, del 2. Stockholm: FortbildningsFörlaget