Den svårfångade reflektionen

Processdokument 3

Den svårfångade reflektionen

P. Emsheimer, H. Hansson, T. Koppfeldt (2005), Studentlitteratur

Jag läste inledningen i boken Den svårfångade Reflektionen och gick sedan rakt på kapitel  4 som handlar om reflektionsteorier. Först kommer en definition av ordet reflektions innebörd.  Emsheimer menar att oftast har begreppet en för snäv och ytlig betydelse.  Som vardagsuttryck menar vi att vi reflekterar när vi fundera över något,  överväger,  tar i beaktande eller medvetandegör. Medan författaren visar på reflektionen som en känslomässig process kopplad till verkliga händelser .

Trots många år av återkommande samtal om våra praktiker är det svårt att reflektera på ett sådant vis att vi förändrar våra praktiker. Vanans makt är stor.

Därför frågar jag mig; Vad är det jag ser när det som händer, händer? 

Emsheimer sätter fingret på en av svårigheterna, vårt eget invanda normsystem. Det lägger sig som ett raster över upplevelser. Det vi ser bekräftas av det invanda, det vi tror oss känna igen och vi kommer inte vidare utan fortsätter det invanda tänkandet och handlandet. Jag menar att:

·         Vardagskunskapen måste bli utmanad.

·         Vår reflektion behöver bottna i teorier om lärande.

·         Vi behöver göra aktiva handlingar för att se annorlunda och nytt på elevers lärande.

Under senare år har jag på min arbetsplats gjort bl a två genomarbetade utvecklingsresor. Den första var ett matematikprojekt med Learning study och den andra ett språkutvecklingsprojekt med litteratur från Pauline Gibbons bok Stärk språket stärk lärandet . Styrkan i projekten har varit görandet i vardagen i form av lektionsutföranden, reflektion och kollegialt lärande, och tillbaka igen i vardagen för att pröva nya utgångspunkter. Ett cirkulärt arbete.

I ett cirkulärt arbete är bråkandet med; vad var det som hände när jag gjorde som jag gjorde? viktigt.

I boken under kapitlet Reflektionsnivåer beskrivs praxistriangenl  som är framställd av Handal och Lauvås (2000). Emsheimer menar att triangeln fyller ett syfte med sin etik och politik i toppen men fokus måste vara det som händer i klassrummet.  Han skriver:

”Med en pragmatisk utgångspunkt är reflektionens syfte i ett utbildningssammanhang att i någon mening åstadkomma förbättrad lärarkompetens. Oavsett hur vi ser på samhällsförhållanden så måste reflektionen med detta syfte, den reflekterande verksamheten, ta sin utgångspunkt i situationen i klassrummet.”

Tack, nu är jag med. Jag har mött praxistriangeln i tidigare studier och tyckt att den känns långt från mitt eget vardagsarbete. Fokus måste ligga i samspelet mellan oss i klassrummet. Att som Emsheimer säger ”få syn på det sammanhang i vilket man agerar.”.  Han skriver också: Man blir inte klokare av att enbart göra erfarenheter utan att göra något med dem...”.