Vad, hur och varför?
Inledning
I det dagliga arbetet i skolan behöver vi dokumentera, reflektera och analysera för att vi ska veta att det vi gör
stämmer överens med våra styrdokument. Viktigt i sammanhanget är också att våra praktiker
utvecklas i förhållande till elevunderlag och det omgivande samhället. Det är både spännande och krävande att undersöka och utveckla sin praktik.
Styrdokumenten
I Lgr 11 står det att:
”Läraren
ska utifrån kursplanernas krav allsidigt utvärdera varje elevs
kunskapsutveckling, muntligt och skriftligt redovisa detta för eleven och
hemmet samt informera rektorn,” vidare ”vid
betygssättning utnyttja all tillgänglig information om elevens kunskaper i
förhållande till de nationella kunskapskraven och göra en allsidig bedömning av
dessa kunskaper.”
Detta innebär att det dagliga arbetet i
klassrummet ska dokumenteras på ett sådant sätt att det visar elevernas förförståelse,
lärande och resultat. För att kunna göra
en allsidig bedömning är kollegialt samarbete viktigt. Jag reflekterar och
analyserar enskilt elevernas och mitt arbete. När vi sambedömer elevarbeten
ökar förståelsen ytterligare.
Ett annat styrdokument är Skollagen. I
Skolverkets Allmänna råd med kommentarer, Systematiskt kvalitetsarbete – för
skolväsendet (2012) står att allas delaktighet är grundläggande för kvalitetsarbetet.
Det som är speciellt viktigt för mig som lärare är elevernas delaktighet under
vardagen och informationen mellan hem och skola. Att utvecklingssamtalet blir
den mötesplats där vi kan samtala om hur elevens förmågor utvecklas. Där
föräldrarnas perspektiv också tas in.
Jag frågar mig: Ser vår dokumentation ut
på så vis att det ger en allsidig bild av barnet? Är eleven delaktig så att
han/hon förstår sin nästa utvecklingszon? Hur tydlig är min handledning? På
vilket sätt tar kollegiet på min arbetsplats del av varandras kunskap,
information och erfarenheter?
Pedagogisk
dokumentation
Lenz Taguchi (2013), säger att
dokumentationen blir pedagogisk först när vi börjar reflektera, alltså tänker
och diskutera det vi ser, hör och läser.
Hon säger vidare att pedagogisk dokumentation är ett förhållningssätt och en kommunikation. Hur förhåller jag mig
till det jag ser i min/elevernas dokumentation? Här följer ett exempel:
Det finns ett diagnosmaterial inom
läsutveckling som vi använder oss av varje höst på min skola. Det är specialläraren
som tillhandahåller materialet och jag som klasslärare genomför testerna med
eleverna. Resultatet visar sig enligt en stanineskala och jag kan där se mina
elevers läsfärdigheter utifrån avkodning, läsförståelse, stavning och
ordkunskap. Sammantaget får jag en god bild av elevernas samlade kapacitet.
Detta ger mig en förståelse av varje
elevs individuella behov men också mer allmänt vad som är hela klassens nästa
utvecklingszon. Genom att läsa av resultatet ser jag nästa utmaning för den
enskilde och för klassen. Detta läggs till tidigare gjorda reflektioner och
analyser utifrån annan dokumentation som t ex matriser och omdömen. Nästa steg
är att kommunicera mina reflektioner och analyser på ett sådant vis att eleven
uppfattar det som framåtsyftande. Jag behöver också samtala med kollegor,
speciellt vår speciallärare och meddela rektor för önskemål om eventuella
organisatoriska förändringar.
Formativ
bedömning
I boken Formativ bedömning skriver
Wallberg (2013) :
”Formativ
bedömning är att jobba för att eleven ska förstå syftet med uppgiften och hur
arbetet ska gå till, hur det kan bedömas på olika sätt, hur bedömningen kan
påverka slutbetyg, hur bedömningen kan skapa nya vägar att nå målen samt hur
undervisningen fungerar. Fokus i formativ bedömning ligger alltså på
förståelse.” ... ”om eleven inte har förstått har ingen formativ bedömning
skett.”
Dokumentationen kan aldrig vara viktig
för sin egen skull som ett juridiskt dokument, utan måste vara en del i det
pedagogiska arbetet. Syfte och mål med lektioner och undervisningsområden måste
kunna uppfattas av eleverna. En viktig del i det formativa förhållningssättet
är hur frågorna i handledningen formuleras både muntligt och i de skriftliga
delarna. Frågorna ska vara öppna och locka eleven till lust att arbeta vidare.
Det
cirkulära lärandet
I vår tid tänker vi oss ofta att livet
är linjärt, med födsel som en början och döden som ett slut. Helst lutar kurvan
lite uppför från vänster till höger. Känns bilden igen? Vi vill gärna komma
vidare och fort ska det gå.
Förr i världen levde människan nära
naturen och uppfattade istället livet som cirkulärt. Årstider kommer och går
och för bronsåldersmänniskan kan döden ha uppfattats som en resa tillbaka till
livet. Vad jag vill peka på är att vi kanske har lite svårt i vår tid att
arbeta cirkulärt. I figur 1 (se nedan) tänker jag mig ett cirkulärt arbete där
vi gör en pedagogisk planering, genomför lektioner, reflekterar enskilt, med
elever och med kollegor för att sedan analyserar resultaten. Vilket här innebär
att kritiska punkter i elevers lärande blir synliga för att sedan starta upp en
ny planering som ligger till grund för nästa lärandeobjekt eller område.
Figur 1.
Jag tänker utifrån en cirkel för varje
lektion, tema eller ämnesområde. Cirkeln kan vara en veckas arbete, hela
temaperioder, terminen eller läsåret. Cirkeln blir till en spiral då inte bara
tidsaspekten är cirkulär utan även involverar alla nivåer i skolan, så som
individ, grupp och organisation. Man kanske kan kalla det för en hermeneutisk
spiral.
I boken Den svårfångade reflektionen
(2005) säger Emsheimer att ”Ordet
reflektion används ofta på ett sånt sätt att det många gånger kan bytas ut mot fundera,
överväga, ta i beaktande, medvetandegöra.” Han problematiserar och menar
att reflektion går mycket längre och -som jag förstår det- säger att det är en
känslomässig process där man ”bråkar”(mina citattecken) med vardagssituationer.
Han skriver: Med Dewey ska vi alltså få
bättre syn på det som ”förvånar oss” eller ”gör oss perplexa”.
Det
som är riktigt svårt är att från analys ta med gjorda erfarenheter in i nästa
arbetsområde. Förändringsarbete eller
utvecklingsarbete är komplicerat. Det sker inte av sig själv utan kräver
ansträngning och en vilja att se sig själv utifrån andra utgångspunkter än det
för givet tagna. Vi behöver ge oss själva mer tid till att se över vår
dokumentation. Beskriver den det vi behöver för att som styrdokumenten
säger; allsidigt utvärdera varje elevs kunskapsutveckling och utnyttja all
tillgänglig information, (se tidigare citat från styrdokument). Vad blir mitt nästa steg i arbetet med elevers måluppfyllelse?
Litteratur
Emsheimer, P., Hansson, H., Koppfeldt T. (2005). Den svårfångade reflektionen. Lund : Studentlitteratur
Lenz Taguchi, H. (2013). Varför pedagogisk dokumentation? Gleerups Utbildning AB
Skolverket (2012). Allmänna Råd, Systematiskt kvalitetsarbete - för skolväsendet. Stockholm: www.skolverket.se
Wallberg, H. (2013). Formativ bedömning i praktiken. Gothia Fortbildning AB
2014-10-14
Eva Theliander
Pedagogisk dokumentation
Litteratur
Emsheimer, P., Hansson, H., Koppfeldt T. (2005). Den svårfångade reflektionen. Lund : Studentlitteratur
Lenz Taguchi, H. (2013). Varför pedagogisk dokumentation? Gleerups Utbildning AB
Skolverket (2012). Allmänna Råd, Systematiskt kvalitetsarbete - för skolväsendet. Stockholm: www.skolverket.se
Wallberg, H. (2013). Formativ bedömning i praktiken. Gothia Fortbildning AB
2014-10-14
Eva Theliander
Pedagogisk dokumentation
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar